Reflektioner kring läkemedel
När man gör ett nytt läkemedel utförs nogranna tester innan de kommer ut på marknaden. En reflektion kring detta är att det är av stor vikt att man till en testgrupp tänker på att olika sorters människor; unga och gamla, män och kvinnor, kan reagera på olika sätt. En biverkning som klassas som sällsynt kan för en äldre person vara vanligare. Detta ska man tänka på när man läser t.ex. fass när man ger en äldre person läkemedel.
Det samma gäller dosen. Det vi kallar en normaldos är beräknat efter en vuxen person på ca 70 kg. Barn ska naturligtvis ha en mindre dos om de ska ta läkemedlet, vilket brukar stå på förpackningen. Däremot har jag aldrig sett att det står något om att äldre personer kanske inte behöver samma dos. De har ju ofta inte samma utsöndringsfunktion som en ung, frisk person. Jag hoppas att läkaren som skriver ut mediciner har detta i åtanke. Många äldre personer äter mycket mediciner, samtidigt som deras njurfunktion och utsöndring inte är optimal. Är det så att många av landets äldre är övermedicinerade?
Nyligen uppmärksammades fallet Gulli Johansson i SVT:s Uppdrag granskning. En kvinna förlorade 10 år av sitt i liv i ett demensliknande tillstånd som senare visade sig vara en biverkan på hennes epilepsimedicin. Av programmet framkommer att fel- och övermedicinering av gamla inte alls är något som är helt sällsynt. Framförallt råder dålig kontroll på området och ny lagstiftning håller på att arbetas fram.
Som vårdpersonal på t.ex. ett gruppboende är det viktigt att man är observant på sådant här och ifrågasätter ev reaktioner som biverkningar osv. Samt att man rapporterar vidare till ansvarig ssk, annars gör det ju ingen skillnad. Trots allt är det omvårdnadspersonalen som har störst kontakt med vårdtagaren och har möjlighet att reagera på sådant som inte verkar normalt.
När man tar ett helt nytt läkemedel är det inte säkert att alla biverkningar och effekter ännu upptäckts. Läkemedelsföretagets uppföljningar pågår fortfarande.
När jag funderar kring detta väcks tanken att vi har väldigt stor tilltro till företagen som tillverkar läkemedel. Jag litar på att testerna utförts ordentligt och att preparatet inte kommer att skada mig eller min kropp efter absorbtionen. Det är storföretag som, precis som alla andra, är ute efter att tjäna pengar på sin verksamhet och gå med vinst. Företag som bombarderar oss med tv-reklam för att påverka oss att köpa just deras läkemedel, och inte konkurentens vars preparat visserligen innehåller samma verksamma ämne men har ett annat specialitetsnamn och ev ett billigare pris. Ständigt förnyar de sina produkter och försöker få oss att överväga det de erbjuder ur olika vinklar. Vill de här företagen verkligen mitt bästa, eller sitt eget? Är det rätt att vi påverkas att handla allt mer på apoteket när vi i själva verket skulle kunna bota trötthet, huvudvärk, sömnsvårigheter, stress, övervikt och så mycket annat med motion. I alla fall till en viss del.
Som tur är går min hälsa och deras vinstprogram hand i hand. Om läkemedlet inte ger önskade effekter kommer det heller inte att sälja... En annan försäkring är läkemedelsverket som alltid måste ge sitt godkännande innan man får registrera medlet.
Jag leker med tanken att företagen uför en stor konspiration mot den sjuka, pillerknaprande befolkningen. Att de med avsikt gör preparat som ger vissa oönskade effekter. Ett vanligt läkemedel skulle t.ex. kunna ge mycket huvudvärk för att i sin tur sälja mer alvedon. Jag säger inte att det är så, men tanken är lite skrämmande. Speciellt när det är pengar inblandat.
Man använder sig ofta av djurförsök i startfaserna av läkemedelstester. Tänk om man bestämde sig för att detta var etiskt fel. Då skulle vi kunna gå förlorade på kvalitativa preparat, fler biverkningar, osäkerhet för konsumenten. Förmodligen skulle det vara svårare att hitta frivilliga testpersoner. Det är tur ändå att vi kan använda oss av dessa djurförsök, men jag hoppas att det utförs så etiskt riktigt som det går i sammanhanget.
När vi absorberar läkemedel och startar metabolismen i kroppen kommer vi förr eller senare fram till utsöndringen. En del har förändrats till vattenlösliga ämnen, en del har inte förändrats. Dessa hamnar i miljön. Vad är konsekvenserna av det, samt vårt ökade läkemedelsintag? Läkemedel får ju aldrig slängas utan ska lämnas tillbaka till apoteket, så det kan ju inte vara positivt att det hamnar i miljön. Speciellt viktigt är det med antibiotika då bakterierna börjar bli resistenta mot detta viktiga läkemedel. Kan det bli liknande scenarier med andra sorters läkemedel? Jag funderar också på om dessa utsöndrade ämnen försvinner från vattnet eller kan det vara så att det finns kvar och cirkulerar i miljön, och vad påverkar de i så fall.
Theresia Lilja